Dick Harrisons argumentation om invandringen är bristande

Följande debattartikel skickades in till SvD den 1 januari men refuserades utan motivering.

I Brännpunkt den 31 december argumenterar Dick Harrison (HR) mot Sverigedemokraternas invandringskritiska hållning genom att lyfta fram positiva historiska exempel. Tyvärr har hans argumentation inte stöd i forskningen.

En av migrationsforskningens viktigare slutsatser är att effekterna från migration skiljer sig mellan tid och plats då mottagarlandets förutsättningar och invandrarnas färdigheter inte är konstanta. Effekterna på andra platser eller under andra tidpunkter i historien kan inte användas empiriskt för att påvisa effekterna av dagens invandring – den som SD kritiserar.

Ett annat misstag som HR gör är att han använder korrelationer för att påvisa kausalitet. Att en positiv utveckling sker samtidigt som en hög invandring säger inget om det finns en relation mellan dessa saker eller om hur den relationen i så fall ser ut. Vidare är det inte nödvändigtvis så att förekomsten av en sådan relation är aktuell för dagens Sverige. Statistiska samband samt effekterna under andra tidsperioder eller i andra länder kan dock utgöra goda grunder för hypoteser som sedan kan prövas på invandringen till Sverige.

Samtidigt är effekterna av invandring inte ensidigt positiva som HR framhäver. Här följer några negativa exempel som komplement till HRs positiva exempel.

Brittisk migrationsforskning pekar på att invandring bidrar till lägre löner för låginkomsttagare och högre löner för medel- och höginkomsttagare. Sammantaget skapar det ökade klyftor i samhället.

Den svenska migrationsforskningen visar att invandrare tidigare hade en god integration på den svenska arbetsmarknaden vilket gav en nettovinst till den offentliga ekonomin. Det kulminerade dock på 70-talets början vilket blev startskottet för en lång negativ trend som fortgår än idag. Vid mitten/slutet av 80-talet hade nettovinsten utraderats och under 90-talet övergått till en nettokostnad. Jan Ekberg beräknade 2009 att nettokostnaden uppgick till 1,5-2% av BNP. Om det förhållandet kvarstår innebär det en årlig kostnad på 55-75 mdkr.

Idag är Sverige sämst av alla OECD-länder på att integrera invandrare på arbetsmarknaden vilket drabbar invandrare, inrikes födda och den offentliga ekonomin. Åtgärdar vi inte integrationsproblemen riskerar vi att samhällskostnaderna växer på sikt.

Då befolkningstillväxt är en form av ohållbar utveckling så är en invandring som bidrar till detta också en form av ohållbar utveckling. Fler människor bidrar till en ökad konsumtion som kan vara gynnsam för ekonomin men som samtidigt är negativ för miljö, resiliens och biologisk mångfald vilket på lång sikt riskerar att hugga av den gren vi själva sitter på. Av dessa anledningar förespråkar hållbarhetsforskare inom CASSE att västvärlden bör begränsa sin invandring så den inte längre skapar ohållbar befolkningstillväxt.

Den sammantagna slutsatsen är att invandring kan ge både positiva och negativa effekter på lång sikt men historiska erfarenheter kan inte avgöra den framtida utvecklingen. Endast i efterhand kan vi vara säker på vilka effekter invandringen gett.

För att utvecklingen ska bli så positiv som möjligt så bör den följas kontinuerligt och underlättas genom proaktiva och reaktiva åtgärder. En skönmålning av invandringen likt den HR gör kan dock istället bidra till en negativ utveckling när problemen sopas under mattan istället för att de erkänns och åtgärdas.

Ska man hoppa över en tre meter bred bäck så ökar risken för ett misslyckande om man bedömer att den endast är två meter bred eller om man överskattar sin egen förmåga. På samma sätt som man bör ha marginaler när man hoppar över denna bäck så bör vi ha marginaler i svensk invandrings- och integrationspolitik. De politiker, journalister och akademiker som i gott syfte skönmålar verkligheten riskerar tyvärr att öka risken för ett misslyckande vilket kan drabba medborgare - främst invandrare - samt gynna främlingsfientliga krafter.

Ingredienserna för en god samhällsutveckling är bra värderingar i kombination med en verklighetsförankring baserad på en objektiv analys. När det kommer till invandring och integration finns det tyvärr en tendens att nöja sig med det tidigare, ofta till den grad att värderingarna spiller över och skadar analysen. I slutändan är det inte värderingarna och visionerna som avgör resultatet utan det är hur väl de konkreta politiska åtgärderna står sig mot den tuffa verkligheten.