Komikern Kristoffer Appelquist uttalar sig om flyktingpolitik

Komikern Kristoffer Appelquist skrev igår ett inlägg på Facebook. I det lyfte han några idéer om svensk flyktingpolitik och inlägget blev ganska uppmärksammat. Jag tänkte här analysera hans resonemang. Här är vad han skrev:

Twitter räcker inte alltid till. Såhär menar jag:

Mängden flyktingar i världen är stor. Landet Sverige är ännu större. Om vi skulle släpa hit varenda flykting i hela världen skulle det här landet fortfarande vara glesbefolkat jämfört med exempelvis England.

"Jo, jo, men välfärden då?"

Ja, vad är det med den? Är den konstant? Har vi en viss mängd välfärd att dela på?

Om hälften av Sveriges befolkning drog här i från så skulle alltså den resterande hälften få dubbelt så mycket välfärd?

Jag tror inte det.

Jag tror att 9 miljoner människor orkar försörja 9 miljoner människor. Jag tror att 50 miljoner människor orkar försörja 50 miljoner människor.

Eller skulle det kunna vara så att människor från andra länder än Sverige är sämre än oss på att arbeta?

Det är tror jag inte. Jag tror att folk är folk.

Om varje människa i Sverige tar hand om fyra flyktingar var så har vi skaffat hem åt alla världens flyktingar. Alla. I hela världen.

I ett globalt perspektiv har de flesta i det här landet det väldigt lyxigt. Inte minst jag själv. Men den lyxen är inget värd om vi inte är generösa mot dom som behöver det.

Till och med Ben'N Jerry glassen smakar skit om jag vet att vi vägrar att hjälpa familjer som flytt från krig på grund av ren jävla egoism.

Nuff said.

- Kristoffer Appelquist på Facebook 2013-08-19

Min analys

FNs flyktingorgan UNHCR uppskattar att det förra året var 45,2 miljoner flyktingar i världen. Sverige har idag 9,6 miljoner invånare. Om Sverige skulle ta emot alla världens flyktingar så skulle vi således ha en befolkning på 54,8 miljoner människor. Som Kristoffer hävdar skulle det helt riktigt innebära att vi skulle vara glesbefolkade i jämförelse med England (jag antar dock att han menar Storbritannien även om det är av mindre betydelse). Det finns dock flera problem med detta resonemang.

Även samhället har gränser, ett flyktingmottangande behöver därför ses i förhållande till samhällets resurser. Ur detta perspektiv blir flyktingmottagande per invånare ett bättre mått än befolkningstätheten. Dock givetvis inte lika bra som att undersöka de faktiska tillgängliga resurserna.

Ekologi

Sveriges yta upptas idag inte bara av människor. Vi har en vidsträckt natur och mycket naturresurser. Detta ger biologisk mångfald, livskvalité, ekonomiska resurser och en långsiktig hållbarhet. Att vi är glesbefolkade innebär att vi har många andra arter som lever på de ytor som vi inte ockuperar. Vägs andra arter in så är Sverige inte glesbefolkat i absoluta termer. Det är snarare så att Sverige, tillsammans med Kanada och Finland, är de enda tre rika länder på norra halvklotet som fortfarande har hygglig balans mot naturen även om vårt bruk av skog och mark fortfarande är destruktivt mot många arter.

Ur ett ekologiskt perspektiv är det även så att fler människor ökar den negativa miljöpåverkan då alla människor konsumerar naturresurser. Grundläggande populationsekologi visar även att när en art växer i antal så tränger den bort konkurrerande arter, något som människan gjort i tusentals år. Detta gäller även när det sker befolkningstillväxt inom det geografiska område som vi kallar för Sverige.

Sverige vs Storbritannien

Jämförelsen med Storbritannien är relativ och sådana jämförelser har ofta sina begränsningar. Idag har Storbritannien 63 miljoner invånare vilket är väldigt mycket för ett land av den storleken. Ur ett resilient perspektiv kan man betrakta landet som överbefolkat. Det fungerar idag men framöver när vårt ohållbara ekonomiska system börjar falla sönder, när naturresurserna blir allt mer svårttillgängliga och länder i allt större grad behöver förlita sig på lokala naturresurser så kan det bli problematiskt för ett land som Storbritannien. Tidigare i år gick Storbritanniens jordbruksminister ut och sa att britterna i framtiden kanske behöver "gräva för överlevnad". Uttalandet är en variant på "gräva för seger"-kampanjen under Andra världskriget och grundar sig på att möjligheterna att importera livsmedel kan bli begränsade i framtiden.

En liknande problematik finns för Sverige. Vi har egentligen brist på jordbruksmark, det är också därför den är skyddad av Miljöbalken. Idag finns en tredjedel av den jordbruksmark vi nyttjar utomlands. Samtidigt beror vår livsmedelsförsörjning på ändliga resurser som fossil olja och fosfatmalm. Det betyder att i längden så kan avkastningen sjunka och markbehovet ökar ytterligare. Att med sådana förutsättningar kraftigt öka vår befolkning blir riskabelt när det både riskerar att befintlig jordbruksmark exploateras samt minskar jordbruksmark per invånare. Även om vi helt undvek att exploatera jordbruksmark skulle 54,8 miljoner invånare i Sverige leda till att ungefär 90 procent av livsmedelsförsörjningen skulle vara beroende av jordbruksmark utanför våra gränser.

I övrigt befinner sig Storbritannien och Sverige vid olika breddgrader, odlingsmöjligheterna här är därför sämre.

Välfärdsstaten och arbetsmarknaden

Kristoffer har rätt i att välfärden inte är konstant. Dock är välfärden beroende av vilket överskott som kan skapas och hur omfördelningen ska ske kvantitativt och kvalitativt. Detta är idag helt beroende av arbetsmarknaden och hur medborgarnas kompetens matchar efterfrågan på arbetskraft. De som skapar mest överskott är de som arbetar i ett välbetalt yrke och de som kräver en omfördelning av detta överskott är främst gamla, unga och arbetslösa. Arbetslösheten blir därför en viktigt faktor, blir den hög krävs det nedskärningar på andra håll i välfärden. Därför är det också viktigt att det inte råder en strukturarbetslöshet på arbetsmarknaden, en sådan kan exempelvis bero på att det råder ett överutbud på arbetskraft. I Sverige finns det tyvärr ett sådant överutbud på lågkvalificerad arbetskraft. Det är också den främsta anledningen till hög arbetslöshet bland ungdomar, invandrare och lågutbildade.

Även om människor från andra delar av världen inte är sämre än oss på att arbeta så saknar de den utbildning som vår specialiserade arbetsmarknad idag ofta kräver. De enkla jobben har tyvärr försvunnit. Kristoffer skriver att det inte är skillnad på folk och folk. Det beror givetvis på vad man jämför, tyvärr är det så att vår arbetsmarknad gör skillnad på kvalificerad och okvalificerad arbetskraft, ur detta perspektiv är det skillnad mellan olika individer som befinner sig i vårt land. Är man inte utbildad läkare så kan man inte heller arbeta som läkare.

Att 9 miljoner kan försörja 9 miljoner eller 50 miljoner kan försörja 50 miljoner är fullt möjligt under rätt förutsättningar. I Sverige idag är det 4,5 miljoner medborgare som förvärvsarbetar och försörjer sig själva och resterande 5,1 miljoner medborgare. Att det fungerar är dock helt beroende på arbetsmarknaden och det överskott som skapas via vårt arbete.

Tyvärr är det så att de flesta flyktingar i världen är lågutbildade, det betyder att de inte efterfrågas på vår arbetsmarknad och kan därför inte skapa det överskott som välfärdsstaten kräver. Det innebär att välfärdsnivån skulle sjunka och främst drabba de svagare samhällsgrupper som redan befinner sig inom våra gränser och i den takt de kommer hit även de flyktingar som nu ska ta del av välfärdssamhället.

Boende

Om 45,2 miljoner människor ska komma hit så behöver de någonstans att bo. Nästan varannan kommun har idag bostadsbrist, åtta av tio kommuner vill inte ta emot fler flyktingar och bostadsbyggandet är idag för lågt för att klara av invandring och urbanisering.

Idag byggs det 35-40 000 bostäder per år. Under Miljonprogrammet åren 1965-1975 när vårt bostadsbyggande låg på sin historiska topp byggdes det i snitt 100 000 bostäder per år. Även om vi skulle återgå till en sådan hög nivå skulle det ta över 200 år att få fram tillräckligt med bostäder (beräknat på att vi i snitt bor 2,1 person per bostad i Sverige) för alla världens flyktingar.

Livskvalité

En aspekt vi talar allt för lite om i dagens samhälle är livskvalité. Den som förespråkar en kraftig befolkningstillväxt bör fråga sig om det i slutändan leder till en bättre livskvalité när trängseln ökar, naturen exploateras, parkerna försvinner, stränderna bebyggs, konkurrensen om arbetstillfällen och bostäder ökar, resiliensen minskar, etc.

John Stuart Mill - en av liberalismens grundare - skrev följade rader som hängt med mig sedan Miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter läste upp dem för ett par år sedan. Framför allt de två sista styckena tycker jag är relevant i detta sammanhang.

Jag inser inte varför det skulle var något att glädjas över att personer som redan är rikare än någon har behov av att vara skulle kunna fördubbla sin konsumtion av sådant som ger liten eller ingen tillfredsställelse annat än som symboler för rikedom. Det är bara i mindre utvecklade länder som ökad produktion fortfarande utgör ett viktigt mål: i de mest utvecklade länderna behövs istället jämnare fördelning.

Och inte heller skänker tanken på en värld där inget lämnats till naturens spontana aktivitet någon större glädje; där varje stycke land odlats upp och där varje blommande vildmark eller naturlig betesäng lagts under plogen och där varje fyrfoting eller fågel som inte gjorts till husdjur utrotats och där varje häck eller överflödigt träd röjts undan och där knappast en plats finns kvar där en vild buske eller blomma kan växa utan att utrotas som ogräs av det avancerade jordbruket.

Om jorden förlorar sin ljuvlighet genom obegränsad tillväxt av rikedom och befolkning, bara för att kunna hysa en större men inte lyckligare befolkning,så hoppas jag innerligt för eftervärldens skull att människorna kommer att nöja sig med ett stationärt tillstånd, långt innan de av nödvändighet kommer att tvingas till det. Det behöver knappast påpekas att ett stationärt tillstånd av kapital och befolkning inte innebär ett stationärt tillstånd för mänskliga framsteg. Det kommer att finnas lika mycket utrymme som någonsin för kultur och sociala framsteg; lika mycket utrymme att förfina konsten att leva, och mycket större sannolikhet för att så sker när kampen för överlevnad inte längre upptar all energi. Också det tekniska vetandet kommer att kunna utvecklas lika framgångsrikt, med den skillnaden att istället för att enbart tjäna syftet att få förmögenheter att växa, så kommer de industriella framstegen att minska behovet av arbete.

Mänskligt beteende

Vi får inte glömma bort att människan i någon grad är egoist samt undvikande eller fientlig mot främmande intryck. Dessa saker kan te sig på lite olika sätt. Exempelvis upprördhet när en främmande åsikt presenteras; upprördhet när invandrare får positiv särbehandling; svenskar flyr invandrartäta områden; förakt riktas mot etniska och religösa grupper; protester mot samhällsförändringar som hotar den egna individen eller gruppens status.

Ur detta perspektiv kan det i längden bli svårt att bedriva en invandringspolitik som skapar snabba och stora förändringar i samhället eller som försämrar status för befintliga medborgare.

Metadiskussion

Jag vill vara tydlig med att jag inte vänder mig emot Kristoffers uttalande, jag tycker det är bra att folk uttrycker sin åsikt och skapar debatt. Däremot anser jag att påståenden bör mötas med kritiskt tänkande och av kommentarerna att döma är det många som verkar ha svårt för detta. Kritiskt tänkade är viktigt för att den efterföljande debatten ska kunna bidra till en utveckling av resonemangen och i längden en utveckling av samhället. I denna process analyseras argument, fakta, målkonflikter och värderingar. Vi försöker sedan hitta en rationell väg mot ett eventuellt mål.

Det är inte en bra samhällsutveckling ifall vi inte väger in människors, samhällets och naturens begränsningar och hur dessa påverkar varandra. I människors begränsningar syftar jag även på mindre socialt accepterade beteenden som egoism och främlingsfientlighet. Jag försvarar inte dessa beteenden men vi lär acceptera att de finns eftersom det i grunden är mänskliga beteenden.

Till sist vill jag säga att jag inte betraktar det jag skriver som någon form av sanning och jag gillar saklig kritik mot mina påståenden och resonemang.